Nio dagar över tiden så kom han äntligen. 

Tiden går, vill jag lova. 

Efter det drog ett hejdundrande intresse för inredning fram. 

Plötsligt är jag intresserad av små detaljer, speciella färger, brickor, ljusstakar, porslin mm. 

Jag kikar ständigt på nya detaljer till hemmet. 

Lång paus från bloggen men nu börjar det kännas, allra helst när psyket sviker lite, att jag behöver det där att skriva en rad emellanåt. 

Jag jobbar som undersköterska på Neurointensiven (NIVA) i Uppsala.

Sen jag fick barn har jag tappat en liten proffesionell del av mig. Jag kan fortfarande bita ihop och skaka av mig saker som sker på jobbet. Oftast. 

I skrivande stund är jag inne på ca en vecka av nattliga mardrömmar, oro och lättretlig. 

Det är mina barn och nära vänner/familjs barn som råkar illa ut i mina drömmar och det är alltid samma sak som händer. 

Jag har bra jobbarkompisar och en fantastisk make som jag kan bolla det här med och jag vet att det kommer passera. Jag intalar mig själv att det här är bra. Att jag är mänsklig som känner såhär efter tragiska olyckor. 

Rast, CSI och en cola zero i soffan. 

Barnen sover hos sin farmor ikväll och B blev överraskad med en svensexa dagen till ära. 

I morgon vankas minimalt med sömn och 3 timmar kalas. 

Nu är det bröllop för hela slanten. 

Mellan vab och bröllop klämmer jag in några arbetspass med. 

När jag är hemma syr jag ihop några överdrag, vi träffade prästen i dag och jag har skrivit ihop olika varianter av vigselprogram under natten. Ibland är det bra med en lugn natt på jobbet. ;) 

Saker faller på plats och jag ser sååå fram emot dagen D. Pirret i magen var inte nådigt i kylan idag när vi fick öva lite. 

Måste tänka till så vi kommer ihåg allt vi ska göra, inget får glömmas och vem gör vad? 

Vi käkade på Hodja i Uppsala. Turkisk restaurang med gudomlig Meze. Både B och jag var toknöjda med allt! Mat, dryck, service.. 

När vi satt där och åt dök ett bowlingsug upp! 

Jag ringde och bokade en bana och vips så var vi där med varsin öl/cider i handen. 

Sen tog vi en promenad till Katalin och fortsatte vår kväll där med rödvin och Kilkenny. Det var två nöjda föräldrar som smög in på natten. 

Sen dess har B känt sig dålig iaf. 

Hängig, feber, ont i magen. 

Det har smittat av sig på Elias och just nu känner jag mig lite vissen i kroppen. 

Vi får väl se hur det slutar. ;) 

Nu blir det sömn. 

Egentligen inte så hungrig när jag kom hem. Hade lätt kunnat gå i säng utan att käka något MEN! Det gjorde jag inte. 

B hade lagat något som innehöll pasta och kyckling till middag. 

Jag kände mig dom Nalle Puh med en honungsburk. "Bara smaka lite..."

Blä, här ligger jag med magknip och illamående om vartannat. Emellanåt vill jag gå upp och spy men det blir fort bättre igen. 

Påminn mig att aldrig titta in i kylen igen när jag kommer hem från jobbet. 

Kände redan i morse hur humöret var bättre än på länge. Den här grå mössa. Som legat över Uppland ett bra tag påverkar mig rejält. 

Hoppas det blir sol i helgen med så vi kan njuta av promenader mellan alla kalas. 

På fredag fyller vårt lilla hjärta 4 år. 

Vårt hjärtebarn. 

Det blir kalas i dagarna 3 och hon är så spänd! 

I morse kom hon upp och sa att det minsann är 3 dagar kvar och att hon vill vara prinsessa, pirat och polis på sitt kalas. :) 

Vi får se vad vi kan åstadkomma. 

Nu ska jag packa ihop och åka till jobbet. 

 Börjat fundera på om jag är allergisk mot vit fisk. Tredje gången gillt nu som jag tillagar någon vit, smaklös, fisk som jag får vidrigt illamående och ont i magen av. 

Det är så mitt liv ser ut just nu. ;)

Undvika vit fisk och kämpar oss igenom vabbmånaden-deluxe. 

So what? Det är bara våra vänner och familj som ska bevittna en vigsel, skåda oss i fina kläder och sen fests järnet. 

Ikväll är inte en sån dag. 

Tankar passerar..

Tänk om jag ramlar i kyrkan? 

Drickan tar slut? 

Tänk om någon spiller rödvin över min klänning? 

Tänk om prästen inte dyker upp? 

Jag har tom tänkt tanken att B ska få kalla fötter och har fått honom att LOVA att säga ja i kyrkan och så skiljer vi oss sen eller skiter i att skicka in vigselbeviset. 

(Föresten så bara garvar han åt mig och säger att jag är söt.) 

Jag känner mig ganska schizofren och lite psykiskt instabil..ja, lite som när jag var gravid. ;) 

Ena stunden superglad och inget kan röra en och i nästa sekund är jag ca 2 cm stor på jorden och vill sätta mig i ett hörn och gråta. 

Föredetta blivande brudar har sagt till mig att det är fullt normalt. 

ALLT är normalt när man är blivande brud. 

Exakt som när man är gravid. ALLT är normalt. 

Egentligen borde jag inte vara nervös för det verkar som att jag gjort det här två ggr förr. Planera bröllop är som att vars gravid. Punkt. 

Godnatt! 

I natt vart den "bara" 01 och sen slocknade jag 1,5 timme för att sen vakna och inte kunna sova igen. 

Evelina är klart på bättringen efter en seg släng av flunsan. 

Hon får vara hemma i morgon med men sen borde hon vara frisk nog att gå på dagis igen. 

Elias är definitivt redo för dagis. 

Antar att det är dags att försöka sova igen. Mina ögon kommer inte gilla mig 7.30 i morgon när klockan ringer. 

Bra slut där så ser jag lite trött ut i plankställningen så ser ni rätt. 

Nu ska jag försöka sova och ställa tillbaka dygnet efter nattjobb. 

Tre pass har jag fått till denna vecka. 

Först ett "lätt" löppass på 20-25 min mest för att känna vart jag har min kropp. Det var tungt! Med tungt menar jag "omjagöverleverdethärutanattlungornasprängssåskajag..". 

Dagen efter det var B på jakt och jag körde lite mage/armar/ben. 

Testade 4 nya övningar för magen. 

Idag, två dagar efter känns det som om jag blivit rejält misshandlad i alla magens muskler. Dom tog bra så dom tar vi och kör 2 ggr/ vecka minst. Tar Max 10 min och kan göras hemma framför tvn. 

Igår tog jag ännu ett löppass. Något lättare men fortfarande tungt. När jag kom hem körde jag igenom benen igen. 

Har börjat med lite lättare träning. 

Jag kör inga långdistanser just nu och det blir inga tunga gym-timmar. Jag kör hemma-träning den här veckan och nästa vecka iaf. Sen får vi se. 

Mina ljumskar och höfter känns ordentligt efter dessa löpturer och benträningen så jag får vila lite från just det. 

Hoppas på att hinna med en 12-minuters-träning i morgon. Köra tre övningar med tabata-timern innan kalas. 

Dags för sömn. Natti! 

Jag ser gärna att jag själv sköter allt just för att se att allt blir gjort och på rätt sätt. 

Om lite mer än 100 dagar, lite mindre än 4 månader ska jag gifta mig. 

Och det är en hel massa som ska göras tills dess. 

Idag har jag fixat servitriser, beställt tårta, diskuterat mat (eftersom han som skulle göra maten dragit sig ur) med olika cateringfirmor, räknat, betalat saker, dubbelcheckat och planerat. 

Mitt huvud tackar för sig och kvällens springtur kommer göra gott. 

4/5 lär jag vakna med ett leende på läpparna. Då ska jag ta 5 välförtjänta oplanerade dagar i Barcelona.