I morgon är det 1 månad kvar till Elias fyller 1 år. Jag är helt paff. 1 år har gått så sjukt fort, precis som alla säger. Jäklar i min låda, sitter just nu och kollar på bilder på min nyfödde son.
Med en svart (!!!) kalufs och ungefär samma hållning som en potatissäck.

Samtidigt som jag saknar den där tiden när dom låg stilla på bröstet och bara mös samt skrek som en galning och man gjorde allt för att komma på vad han ville. Glädje/frustration och skratt/gråt (även mamman grät ett par gånger och det var inte av glädje).
Jo, jag saknar den tiden men JÄVLAR vad mycket roligare det är nu.
Han är en glad och nöjd grabb, kryper omkring och snart går han, han går mig och sin far på nerverna när han rotar i blomkrukor, äter hundmat, plaskar i Phoebes vatten, kastar mat omkring sig och mycket, MYCKET mer.

Simon Elias Wilhelm Gustafsson
111013

Elias på julafton, 3,5 månad och Elias häromkvällen, nästan 11 månader.