I de bästa av världar.
Behovet att skriva av sig vann.
Nya tag!
Lång paus från bloggen men nu börjar det kännas, allra helst när psyket sviker lite, att jag behöver det där att skriva en rad emellanåt.
Jag jobbar som undersköterska på Neurointensiven (NIVA) i Uppsala.
Sen jag fick barn har jag tappat en liten proffesionell del av mig. Jag kan fortfarande bita ihop och skaka av mig saker som sker på jobbet. Oftast.
I skrivande stund är jag inne på ca en vecka av nattliga mardrömmar, oro och lättretlig.
Det är mina barn och nära vänner/familjs barn som råkar illa ut i mina drömmar och det är alltid samma sak som händer.
Jag har bra jobbarkompisar och en fantastisk make som jag kan bolla det här med och jag vet att det kommer passera. Jag intalar mig själv att det här är bra. Att jag är mänsklig som känner såhär efter tragiska olyckor.
Nya tag!
Kommentarer
Trackback
