Middagen är avklarad och Phoebe fick en kortare långpromenad då Elias är kanontrött.
Hela historien började med att vi hade mycket att göra. Storhandling, middag, långpromenad med Phoebe och underhålla Elias så han inte somnar innan 18.30.
Då ringer Bs jourtele och han fick snällt lämna allt och sticka.

Där står man lite lämnad i skiten och funderar på vart man ska börja.
Alla fick iaf i sig mat och Phoebe fick springa av sig i skogen en stund innan Elias gav upp helt. Med honom på armen, skrikandes, Eve i dubbelvagnen, skrikandes, köra vagnen med en hand vilket inte är det lättaste, Phoebe hade ingen lust att gå hem och min huvudvärk började visa sig igen. Tillslut var vi hemma.
Och där kom den tanken igen att inga fler barn eller hundar.

Nu hade vi tur att B inte behövde vara borta så länge så han tar storhandlingen på vägen hem medan jag och mina barn leker och stojar på övervåningen.

Jag är glad att min man inte jobbar skift.