Min vän
2004 träffade jag en vän. En helt galet bra vän. Vi gjorde allt ihop. Verkligen allt. Jag träffade B och allt fortsatte på som vanligt mellan mig och min vän. Sen träffade hon en kille. Han var vän med min B så vi trodde att det skulle bli perfekt men allt sket sig.
Vi gled ifrån varandra. Hon som kände mig bäst och som jag alltid kunde ringa, hon försvann.. Hon hade inte tid eller ork att ses.
FÖRST var jag frustrerad, rent av förbannad. Gav upp att försöka få till en träff. SÅ jävla svårt skulle det inte behöva vara. "Jag behöver inte henne.."
NU är jag mer ledsen över att det gick så illa. Jag saknar henne. Saknar våra samtal och att vi alltid diskuterade oss fram till ett bra beslut, alla roliga partyn och påhitt. Nog har jag många många vänner men hon var den som verkligen kände mig och som visste allt. Vi gick igenom så mycket roligt och tråkigt tillsammans.
Nu vet jag knappt om jag ens har rätt nr. Jag har inte kvar henne på facebook och ärligt talat så tror jag att jag kommer bli besviken om jag skulle få kontakt med henne någon dag.
fy så tråkigt :( har oxå en sån bra vän som nyligen skaffat kille, och hon ringer knappt längre, inga sms, inte skvatt om att vi ska ses eller nåt. När man väl pratar med henne så är de baaaara massa snack om hennes kille, inge liksom "hur är de me dig, hur är de me sigge eller hur går de i livet" sååå tråkigt. Jag håller på att ge upp men... varför kämpa ensam???
